Vinterfolket

Historiska mysterier, familjeband, saknad och spöken!

Ruthie bor med sin mamma och lillasyster Fawn i ett ensligt hus i byn West Hall i Vermont. Ett gammalt hus fullt av lönnfack och hemligheter där de lever så självförsörjande som möjligt. Det händer att människor försvinner spårlöst från West Hall. Vissa, till exempel Ruthie, tycker inte att det är så konstigt. De har väl helt enkelt tröttnat på att bo i en håla och givit sig av. Hon drömmer själv om att göra detsamma. Hennes pojkvän och hans gäng tror att förklaringen kan vara att de blivit bortförda av utomjordingar ger sig ofta ut på UFO-spaning i de ensliga skogarna vid den olycksbådande klippformationen Devil’s Hand. Sen finns det vissa som tror på spöken.

För 100 år sedan bodde Sara Harrison Shea i Ruthies hus. Hon hittades brutalt mördad bara några månader efter att hennes dotter Gertie omkommit under fasansfulla omständigheter. Den dagbok Sara lämnade efter sig har blivit något av en klassiker i ockulta kretsar då den innehåller verklighetstrogna möten med andevärlden. Trots att huset genomsöktes noga efter Saras död hittades aldrig den sista delen av dagboken, den som sägs beskriva hur en uppväcker de döda. 

En morgon när Ruthie vaknar efter en hård festnatt finns hennes mamma ingenstans i huset eller på gården. Det finns inte heller något meddelande om vart hon tagit vägen och dagen går utan minsta livstecken. Tillsammans med Fawn letar Ruthie efter ledtrådar till hennes försvinnande och upptäcker att en av garderoberna i mammans sovrum blivit igenspikad med tjocka tvärslåar på utsidan. Istället för att hindra någon att komma in ser det ut som att någon eller något ska hindras att komma ut.

I Vinterfolket får vi dels följa Ruthie, dels Sara och hennes man Martin och deras liv som lantbrukare vid förra sekelskiftet, och efter ett tag även den nutida Katherine. Deras öden vävs genom historien ihop på ett tjusigt sätt. Det här är en fint berättad historia om hur långt en skulle gå för att få tillbaka den mest älskade som tagits ifrån en, och det blir också bitvis väldigt kusligt! Jag kastade misstänksamma blickar mot klädkammaren innan jag släckte lampan för natten.