Steglitsan

Som jag har längtat efter den här boken!

I tio år, den tid det tar för Donna Tartt att skriva en ny bok. Undrar du nu om den verkligen är värd all väntan? Enligt mig är svaret JA! Jag tycker så himla mycket om Steglitsan!

Theo Decker är bara tretton år när han överlever en explosion på ett konstmuseum i New York (Jag tänker att det är Metropolitan på beskrivningen, men det nämns aldrig vart det är), en explosion där hans mamma omkommer. Den traumatiska explosionen blir början på en lika traumatisk kärlekshistoria mellan Theo och en 1600-talsmålning kallad Steglitsan. En döende mans sista ord sätter honom i kontakt med en annan stor kärlek, eller egentligen två, Pippa och Hobie.

Det är svårt att berätta om boken i korthet, den är nästan 800 sidor lång. Mycket som jag tycker om med den handlar om det, att utvecklingar och invecklingar tillåts ta tid. Jag fick också lära mig väldigt mycket nytt, i synnerhet om möbelrestaurering. Och alla fina personer! Hobie, Andy, Boris, Theo! Det känns som att jag känner er nu och jag är väldigt ledsen att boken är slut.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Elin Sundström den 18 december 2013