Punkpapporna

Cornelia och hennes pappor har flyttat ända ifrån London. Cornelias pappor är PUNKARE. Men vad är en punkare?

Martin, Vera och Siv går på lågstadiet, eller kanske mellanstadiet. Sista dagen innan sommarlovet börjar en ny tjej till klassen. Hon heter Cornelia och kommer flyttandes ända från London. Ännu mer spännande är att hon har två pappor som är punkare. Just att de är punkare är det mest spännande för barnen. Inte att de är två pappor. Det är bara bra, tycker de, för många har ingen pappa alls.

Hela klassen blir bjuden på födelsedagskalas hemma hos Cornelia. Martin, Vera och Siv är så nyfikna att de inte kan vänta. De börjar därför spionera med fågelkikare. Är det sant som en pappa i klassen sa att punkare sover hela dagarna och lever upp om nätterna? Bits de kanske? Tänk om det blir ett helkonstigt födelsedagskalas? Tänk om alla måste sitta på monsterfiltar, äta kåldolmar och dricka kaffe? Vad gör man då? Kan man bara gå? Hur ser det egentligen ut hemma hos Cornelia? Och hur får man en tuppkamm att stå rakt upp hela tiden?

Frågorna hopar sig. Till slut får de alla svar. Även de som inte ens har ställts. De vuxna reagerar också på det annorlunda, men på andra sätt än vad barnen gör. Jag läser det som att barnen är mer accepterande. De konstaterar rakt av att Cornelia faktiskt har två punkpappor. Så är det bara. Inget mer med det. Inte annat än att det är roligt och spännande. Barnen lägger ingen värdering i det. Det finns bara nyfikenhet inför det som är nytt för dem. På så vis är barnen mer öppna och frisinnade än somliga av de vuxna i boken. De vuxna vet kanske inte alltid bäst? Även om de själva ofta tycks tro det. Det kan man diskutera utifrån den här boken. Samt vad fördomar är, hur de fungerar och varför de finns.

Det här är en lättläst bok. Språket är kanske lite stolpigt här och var. Men det är en småsak i sammanhanget. Berättelsen utgår från barnens perspektiv. Det är huvudsaken. 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Johan Rahm den 13 april 2011