Pojken i randig pyjamas

En gripande berättelse som skulle ha kunnat hända i verkligheten. Nu i mars 2015 har det skrivits i tidningar om att man kanske inte borde låta barn läsa den, därför att det är för otäck. Men vad handlar den egentligen om?

Andra världskriget pågår, men det vet inte Bruno, som är nio år. De vuxna berättar inget för honom om vad som händer därute. Han känner bara sitt trygga hem med mamma och pappa och tjänstefolk, och en jobbig storasyster med ännu jobbigare kompisar. Pappas chef kallas Führern, men det kan inte Bruno säga, så han säger Furien istället. När pappa får ett nytt jobb av Furien, blir livet ganska jobbigt för Bruno. Familjen blir tvungen att flytta till ett ställe som heter Allt Svish. (Auschwitz i verkligheten, men Bruno kan inte säga det.) De flyttar in med sitt tjänstefolk i en stor villa, och från ett pyttelitet fönster i översta våningen kan Bruno se en ödslig gård där mystiska figurer rör sig mellan några trista byggnader. Bruno är ett vanligt barn, och han vill leka. Han vill ha jämnåriga lkompisar. Han vill utforska omgivningen och försöka förstå hur saker hänger ihop. De vuxna berättar ingenting för honom, och när det är tråkigt hemma, smiter han ut på egna äventyr. Vid taggtrådsstängslet får han en vän, en pojke i randig pyjamas. Vi vuxna och ungdomar vet en hel del om vad som skedde i Auschwitz, därför ryser vi när vi läser den här boken. Bruno vet inte vad som händer på andra sidan stängslet. Han ser mycket lite, och det han ser, förstår han på sitt alldeles egna sätt. Det finns nästan inget våld i boken, eftersom Bruno inte ser det. Ändå är den något av en verklig rysare när man kan läsa mellan raderna och förstår det som Bruno inte förstår.  Många har läst boken, och känner till det mycket speciella slutet.

Även om boken handlar om en pojke som är nio år, så är det en bok för tonåringar och vuxna, ingen barnbok. Inte därför att den beskriver så läskiga saker, utan därför att den kan vara jobbig att läsa och förstå. Den handlar om ett barn som de vuxna döljer saker för, han är fruktansvärd ensam och han undrar varför alla beter sig så konstigt, och för en läsare som förstår lika lite som Bruno kan det bli väldigt jobbigt. Men för den som är gammal nog att ha fått lära sig något om Andra världskriget och Förintelsen, och som kan se tillbaka på hur det var att vara nio år, så är det en fantastiskt bra bok. Den är en ögonöppnare som visar hur det kan gå om vi blundar för verkligheten - eller undanhåller information!

 

 

Den irländske författaren John Boyne har skrivit många andra böcker, och de flesta handlar faktiskt om pojkar i nioårsåldern....