Moxie

Det är dags för en riot grrrl-revansch!

På Vivians high school i East Rockport Texas är det fotbollskillarna som bestämmer. Det har alltid varit så, och alla andra förväntas finna sig i det och hjälpa till att peppa så dom gör en bra säsong. Alla går naturligtvis på matcherna, både hemma och borta, mycket annat finns inte att göra i staden och de få ställen som finns håller stängt när det är match. 

Stämningen på skolan är oerhört sexistisk och det hjälper inte att den mest hyllade och även den svinigaste, fotbollsstjärnans pappa är skolans rektor. Sexismen har dock blivit sån vardag att ingen längre reagerar när varje försök en tjej gör att prata i klassen snabbt tystas av "gå och gör mig en macka" (syftar på att tjejer hör hemma i köket).

När Vivian ser den nya eleven Lucy bli tillingtetgjord av rektorns son under en lektion, och Lucy faktiskt verkar uppriktigt förvånad över att ingen reagerar, går det upp för Vivian att det kanske inte måste vara så här. Inspirerad av sin mammas gamla riot grrrl-fanzines (sök i valfri sökmotor för att få veta mer om den feministiska undergroundrörelsen riot grrrl) från 90-talet går hon hem och klipper och klistrar till tonerna av bandet Bikini kill (sök även på detta!). Fanzinet Moxie är skapat.

Moxie öppnar ögonen för den orättvisa behandlingen som tjejerna på skolan utsätts för. Till exempel görs rutinmässiga kontroller av vad tjejerna har på sig så dom inte ska ”distrahera” killarna. Är en tröja för tight (enligt lärarna) eller visar för mycket hud får de en offentlig uppläxning och får gå resten av dagen i en gigantisk träningströja. Moxie uppmanar dem som tycker detta är fel att rita hjärtan och stjärnor på händerna när de går till skolan för att hitta andra som tycker likadant, och det blir starten på något nytt. Moxietjejerna har fått nog och tänker inte längre blunda och vara tysta utan slå tillbaka!

Moxie betyder ungefär mod/beslutsamhet och det här är en bok full av båda! Så inspirerande att följa med i grundandet av en ny feministisk rörelse på en skola där det verkligen behövs. Älskar att läsa om glädjen och tryggheten som de unga kvinnorna finner i det egna rummet. Att de äntligen kan slappna av och tillåtas vara hela sig. Det är fint och rysframkalkande. Kul att riot grrrl och Bikini kill har en bärande roll också, det var på tiden!

Den obligatoriska kärlekshistorien är egentligen rätt onödig i sammanhanget, det är tonårskvinnornas kamp och gemenskap som engagerar. Men den är ganska så gullig ändå så det är ok.