Mitt liv som apa

Alma går i trean. Hon blev varnad, men gjorde det ändå. Hon hoppade på ett A-brunnslock på gatan. Ingenting hände. Inte förrän nästa morgon.

”Med ett skutt hoppade jag upp ur sängen. Jag hade visst blivit väldigt vig under natten. Jag stannade framför spegeln. Och bara gapade. Där spegeln brukade vara stod en apa.”

Ni kan tänka er chocken som mamman och pappan fick! Och sedan klasskamraterna, fröken och rektorn. Som apa är det inte helt lätt att gå i skolan, för apor kan ju inte prata. Man bara låter: O- o-o-o-o...

Mamman och pappan gör vad de tror är bäst för nya apdottern. Det är inte bäst att lämna bort henne till aporna på Skansen. Men ibland är det den goda tanken som räknas. Föräldrarna inser som tur är sitt misstag. Sedan sätter de rektorn på plats. Visst kan man gå i skolan fast man är apa! Folk vänjer sig vid att man är som man är. Sedan kan man bli som vanligt igen. Men bara om man hoppar på ett M-brunnslock. Förvandlingen till människa går på en natt.

I boken finns roliga teckningar. Det är lättläst, drastiskt och dråpligt. Bokförlaget Hegas håller stilen. Man kan möjligtvis invända mot att berättelsen är väl kort med sina 25 luftiga sidor. Å andra sidan är den helt rätt för den som inte tror sig orka läsa en hel bok.

Tipsat av: Johan Rahm den 16 november 2011