Mitt klimatkatastrofala liv

London, 2015. Koldioxidutsläppen har gjort att klimatet fått frispel, och efter Den stora stormens härjningar beslutar de styrande att koldioxiden måste ransoneras.

Ett plastkort med rutor visar hur mycket du förbrukat. Går du över din ranson är det stopp. Ingen mer varm dusch, inte ladda mobilen, kliv av bussen och gå, ät maten kall. Bilen har du ingen nytta av längre, flygresor är bara att glömma.

Laura är en vanlig tonårstjej i London, som blir fråntagen en hel del av den bekvämlighet hon är van vid. Det är inte kul att cykla till skolan året runt, det är kallt både hemma och i skolan, det är trist att inte kunna resa eller äta annat än närodlade grönsaker. Familjen rämnar. Hennes pappa förlorar jobbet som lärare i Resande och turism, för sådant finns inte längre. Efter en spritindränkt livskris byter han bort familjens dyra bil mot en gris och en skottkärra. Mamman sticker. Storasystern drar till Ibiza och förbrukar familjens samlade koldioxidpoäng, så de blir svartlistade, får gå på behandlingsterapi för koldioxidförbrytare och får äta kall mat i ett kallt mörkt hus.

Tillvaron blir mer och mer absurd, men det är bara början. Allteftersom klimatkatastroferna avlöser varandra hårdnar myndigheternas grepp om befolkningen. Extremkyla, snöoväder, värmebölja, torka och till slut en rejäl flodvågskatastrof. Folk dör, landet förgås och där någonstans lämnar vi Laura som konstaterar att "hädanefter är det bara en dag i taget. Det är det enda jag har kvar".

Låter det deppigt? Det är det, men också rätt kul. Det är en tonårsbok i dagboksform, med en skarp satirisk udd mot både tråkiga vuxna och omedvetna själviska människor som inte fattar att vi måste jobba tillsammans. Det finns ett punkband, funderingar över den första kärleken och obligatoriska första kyssen, skola och vardag och ett familjeliv som rämnar men kanske också går att reparera.

Jag tycker det här är en både rolig och viktig bok, konsekvent genomförd framtidsskildring och dystopi. Det är en påminnelse om var vi kan hamna om vi inte gör något åt vår livsstil, och rätt så kul läsning dessutom.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Sara Victorin den 6 november 2012