Kivi och Monsterhund

”Mappor och pammor och morbroster Jin, en bryssling, en marfor, en halvkvartskusin, små parvelpysor och storebröstar; alla står de runt sängen och tröstar och visslar och tisslar och säger jovisst, någon gång möjligen, nästan helt visst, ska hen få en hund, kan de halvt säkert lova - men bara om Kivi nu själv lovar att sova.”

Kivi och Monsterhund är en bilderbok som studsar av språklig lekfullhet. Bilderna matchar språket väl och tillsammans bildar de en fantasifull berättelse om Kivi som önskar sig en hund. Det får hen. Men Kivi får inte vilken hund som helst, hen får Monsterhund.

Kivi säger: ”Du är den fulaste gulaste jycke jag sett, helt utan hyfs och med än mindre vett, med ett gräsligt bordsskick och en faslig aptit. Nåväl, jag tar vad jag får, så välkommen hit!” Kivi och Monsterhund startade den så kallade hen-debatten, som har engagerat många.

I början av boken skriver förlaget om sin utgångspunkt och åsikt gällande ordet hen. De menar att hen är ”Ett komplement till hon eller han. Det är så vi vill se det: som ytterligare en språklig möjlighet som underlättar i en könsstereotyp vardag. För språket spelar roll, särskilt när det handlar om att befästa eller förändra tankemönster och normer. Ord som hon och han bär med sig många föreställningar som ofta är stereotypa. Och i en bok som den här, där det viktiga är vem Kivi är och vad Kivi gör snarare än om Kivi är hon eller han, är hen ett utmärkt ord att använda. Hen är inkluderande och det läsande barnet står friare att själv identifiera sig med karaktären, oavsett om barnet kallas för hon eller han.”

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Sofie Samuelsson den 26 april 2012