Jag går dit du går

Caitlin är paralyserad.

Hon kan inte fungera längre för hennes bästa vän Ingrid är död. Ändå förväntas hon leva vidare. Hon är mitt i highschool och har bara knutit an till en person. Den första personen som kändes på riktigt. Som allt kunde delas med, livet och en gemensam passion för fotografi. Utan Ingrid hamnar Caitlin djupt under ytan och ser verkligen ingen anledning att komma upp efter luft. Så hittar hon Ingrids dagbok gömd under sin säng.

Boken utspelar sig från och med våren Ingrid dör och ett år framåt. Fint och sorgset berättas hur Caitlin går igenom olika stadier av sorg och saknad. Det skulle kunna vara allt för mörkt med en historia om att förlora den närmaste och det gör verkligen ont. Det som gör att en orkar fortsätta läsa är att det inte känns helt hopplöst för Caitlin, hon är inte så ensam som hon trodde. 

Jag grät så tårarna sprutade.