Jag är jag

Får man vara den man är eller måste man anpassa sig? Mickan är snart åtta år. Hon tycker inte om kalas på Big Bang, vill inte spela teater eller ha knottriga saker.

Vuxna är konstiga ibland. Fröken säger att Mickan måste prata mer. Samtidigt flyttar hon på Sebbe för han pratar. Hur ska hon ha det? Mickan gillar att rita i stället för att lösa knöliga mattetal som fröken redan verkar veta svaret på. Varför måste det hända andra saker än det vanliga i skolan? Temadagar, studiedagar och friluffsdagar (frilufts-) ställer ju bara till det. Mickan vet inte vad som ska hända och känner sig otrygg.

Det är en rolig och bra högläsningsbok. För barn att känna igen sig i och för att ge vuxna en tankeställare. Hur behandlar vi barn och deras olikheter? Emma Adbåge verkar ha barnasinnet kvar och förmedlar känslan av att vara barn.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Kristin Andersson den 25 september 2012