I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

Ombeni bor i en liten by tillsammans med sina föräldrar och syskonen Isabelle, Maua och Prince. De har en get som heter Nicole, en tupp som heter Jean och fem höns som alla bär fina namn. På förmiddagarna går syskonen i skolan och på eftermiddagarna hjälper de till på fälten.

De är fattiga och alla arbetar hårt, men de är en ganska lycklig familj. Ombenis mamma har gröna fingrar och älskar blommor, vilket syns för runt deras hus planterat hon hibiskus och andra vackra blommor i olika färger som hon vårdar hon ömt och älskar.

En natt kommer de – rebellerna. De bankar våldsamt på dörren och stormar sedan in. Rebellerna har vilda, fansansfulla ögon, luktar konstigt och sprider skräck omkring sig. Det blir tumult i huset och sedan skär de halsen av föräldrarna och lillebror Prince, länsar hemmet på användbara saker och våldtar Ombeni och hennes två systrar om och om igen. Ombeni är äldst, hon är sexton år, Isabelle femton år, Maua tretton år och Prince blev bara tolv. Systrarna tillfångatas av rebellerna och tvingas gå i flera timmar innan de hamnar i rebellernas läger. Där får de leva som slavar och är ständigt övervakade. Ändå lyckas Ombeni på något sätt fly. Minnena om vad som skett henne och hennes familj finns hela tiden med henne. Hon har dessutom varit tvungen att överge sina systrar för att kunna fly. Hon är ensam. Det är i Kongo och det är krig.

Författaren Christina Wahldén har själv varit i kontakt med en kongolesisk flicka med liknande öde som Ombeni. Sedan krigsutbrottet 1998 har mer än 5,5 miljoner människor dött i Kongo. Som en del av krigföringen våldtas flickor och kvinnor av olika väpnade grupper. Det sker ofta i kombination av tortyr och som en del i etnisk rensning. Boken fick Teskedsordens bokpris år 2010.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Tatiana Soares den 25 september 2012