Gud hjälpe barnet

Läs en nobelpristagare som skriver med en lätthet som förvånar.

Gud hjälpe barnet är en fantastiskt bra titel på den här relativt tunna boken. Toni Morrison skriver alltid bra. Den här gången mer lättläst på ett plan än vad jag minns från hennes tidigare böcker. Men med lätthet menar jag flytet i språket, inte i bokens handling. Här handlar det om vilka konsekvenser handlingar och övergrepp i barndomen kan få på den vuxna personens liv. Finns det något som kan gottgöra mörka sanningar?

Jag läser om Brides försök att gottgöra för sin hudfärg som till och med fick hennes mamma att ta avstånd från henne. Nu är hon vuxen och betraktas av de flesta som otroligt vacker och sexig. Hon har ett bra jobb inom skönhetsindustrin. Ändå finns ett mörker som aldrig släpper taget. Så småningom vidgas mörkret och vi får en oväntad förklaring.

Vi kommer nära många personer som på ett eller annat sätt varit utsatta för eller sett övergrepp begås mot barn. Alla bär det sina minnen på olika sätt och det påverkar hela tiden deras handlingar idag. Det handlar absolut inte bara om hudfärg och klass. En av dem vi följer är Brides pojkvän Booker som plötsligt lämnar henne. 

Det kan låta mörkt och hemskt och är det också på många sätt. Mycket önskar jag oläst. Ändå kan jag inte lägga boken ifrån mig. Den är storslagen i sin skildring av samtiden - något som är ovanligt att Morrison  skildrar.