För alltid vi två – så det så

Problemen hopar sig kring Polleke. Värst av allt är att hon inte får träffa sin pojkvän Mimon längre. Polleke är 11 år och bor i Holland. Hon är en ganska vanlig tjej med ett ovanligt krångligt liv. Hennes pappa är knarkare och har bildat ny familj sedan mamma slängde ut honom. Mamma har istället blivit kär i Pollekes lärare som snart flyttar hem till dem. Pinsamt och jobbigt värre.

Men värst av allt är att Polleke inte längre får träffa sin klasskamrat Mimon. De har varit tillsammans i två år, men nu säger hans föräldrar stopp eftersom Mimons familj är muslimer och vill att Mimon ska gifta sig med en marockansk flicka!

Polleke åker då helst till farmor och farfar på landet, som är kristna och vill lära henne be. Där får hon en egen kalv och skriver på sina dikter. För Polleke är poet med gott om filosofiska funderingar.

Ett första intryck kan lätt bli att den här boken innehåller en provkarta av olika problem kring alternativa familjer, missbruk, religion och kultur. Men berättelsen är mer än så och har många nyanser. Polleke är ofta arg, förtvivlad eller upprörd men samtidigt är ingenting svartvitt i hennes värld. De vuxna kan vara dumma och krångliga men visar sig också roliga, snälla eller åtminstone pratbara. Aldrig ger Polleke upp hoppet om att också pappa ska bli den poet han säger sig vara, även när han sitter i häkte eller ”reser till världens ände”.
Polleke berättar också väldigt roligt, det blir gärna lite tragikomiskt, och handlingen är spännande.

Berättelsen om Polleke fortsätter i fem delar och jag vill gärna läsa vidare om hur det går för Polleke och Mimon!

"Ibland faller ordet som en snöflinga,
 ibland faller det som en sten,
 och då säger alla: tyst, där faller ett ord
"

Polleke

Böckerna om Polleke är skrivna av Guus Kuijer som nyligen fått ALMA-priset.


Sara på Bergshamra bibliotek


Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Biblioteken i Solna den 19 juni 2012