Ett så starkt ljus.

En generationsroman med strålande språk och tänkvärda formuleringar.

I centrum står Sara, historieberättaren. Sara skriver – för att hon måste, men kan hon på något sätt beskriva de relationer hon drabbas av med det språk som vanligen används (jag avslöjar, hon kan beskriva). Kan Joanna, den stigande stjärnan på skådespelarhimlen, omidentifiera sig själv med risk att tappa ansiktet? Fanns det något underliggande, något mer än det som sas, i relationen till ungdomsvännen Linnea? Och C, vad är det egentligen som händer med Sara när hon drabbas av C?

Det handlar om begär, att känna begär och att bli begärd. Det handlar också om den tvingande heteronormen, om att bedöma och bli bedömd i förhållande till stereotypa identiteter. Och så handlar det om kärlek.

Lyra Ekström Lindbäck har av recensenter blivit jämförd med Hjalmar Söderberg, och liksom Söderbergs romankaraktärer flanerar Sara i Stockholm med omnejd men tiden är nu. Omgivningarna är noga beskrivna och för den som känner till vyerna är det inte svårt att tänka sig solen över Södermälarstrand sedd från Västerbron.

Ett så stark ljus var Augustprisnominerad i kategorin Årets skönlitterära bok 2014. Juryns motivering lyder:
”En kärleksförklaring till en stad där ett suveränt jag smeker fram Stockholm i centralperspektiv. En generationsroman om kärleken och sökandet efter den. Lyra Ekström-Lindbäck skriver med säker penna, stark närvaro och ett språk präglat av snöljus längtan.”

Jag tycker att boken vinner på att läsas långsamt, så några dagars hängivenhet passar perfekt. Språket är strålande och formuleringarna tål att tänkas på, jag ville inte att boken skulle ta slut.