Du är en gräslig man, herr Grums!

Herr Grums är en folkilsken gubbe, som är lika smutsig som han heter.

Han hatar barn, djur, nöjen och kokta majskolvar. Hans hus är fullt av sopor, lort och skrot. Men hans trädgård är den finaste och blommigaste i hela Stora Pimplarby!  Hur kan det komma sig?

Jo, för om ”inte herr Grums tog hand om sin trädgård dök en ilsken älva upp i hans badkar och började slå honom med en stekpanna. (Som du ser finns det alltid en enkel förklaring till allting). Herr Grums hatade älvan, men eftersom han inte visste hur han skulle bli av med den hade han inget annat val än att ta hand om trädgården, annars väntade nya smällar från stekpannan.”

Så en dag dyker bjässen till hund upp i Stora Pimplarby. Han heter Jack. Han älskar vilda lekar i trädgårdar, så att blommor och blad flyger och far. Folk tror att det för tur med sig. Det gör det inte för Herr Grums. Han får älvan med stekpannan i högsta hugg efter sig så fort trädgården inte är i toppskick. Så Herr Grums bestämmer sig för att försöka förgifta Jack.

Det får en liten flicka reda på. Om du bestämmer dig för att vara hennes vän, så kan du kalla henne för Polly. Annars heter varken mer eller mindre än just precis: Jamma Tamma Lamma F’Uppa F’Uppa Berlin Stereo Eo Eo Tebb T’Elebb Nermonika La Strata De Gressin Loop De Flunsel Glad Helg Lenoir.

Polly sätter iväg i en faslig fart för att rädda Jack undan Herr Grums. ”Hon sprang förbi en soptunna full med skräp och sedan en till full med skräp och sedan en till full med skräp och sedan en till full med prinsessor. Hm, det var visst något som inte stämde med en av de där soptunnorna, hann hon tänka innan hon måste springa vidare. Hon sprang förbi stora träd, små träd, pyttesmå träd och träd som var så väldigt små att de mest liknade grus – ja, faktiskt var de grus. Hon sprang förbi ett par kattöron som låg på trottoaren och en kattnos och några morrhår, som också låg på trottoaren och en kattkropp med svans och ben och ögon och klor som också låg på trottoa… ja, faktiskt var alltsammans bara en enda stor katt som låg där på trottoaren.”

Absurt, roligt, flippat – så kan man sammanfatta den här boken. Psykedeliskt om man så vill med träd som viskar ord, glupska blommor, hemliga stugor och Fru Fröjds tunga godisbombardemang. Slutet gott, allting gott. Den passar för både högläsning och läsning på egen hand med stöd av finfina blyertsteckningar. Kom ihåg att ”Sanningen är en citronmaräng!”

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Johan Rahm den 15 september 2011