Dagboksanteckningar från ett källarhål

Linnea är 16 år och till sommaren ska hon till Peace & Love, årets stora händelse. Fram tills dess lever hon ett ganska vanligt, men ångestladdat liv.


Hon är hela tiden orolig för att göra fel i sociala situationer och inte heller så imponerad av sitt utseende. Hennes bästis sedan alltid börjar dra sig undan, något som gör Linnea än mer osäker. Dessutom har hon ett superhemligt span som hon stalkar hämningslöst. Nu menar jag verkligen stalkar på riktigt.

Trots det är det en ganska rolig bok, även om allt är jobbigt finns det en viss självdistans hos Linnea, eller är det hos Wiberg? Det blir ett slags svart humor. Ibland känner jag igen mig i det som Linnea känner och ibland inte, men hon känns på riktigt.

Boken bygger från början på två teaterföreställningar där Wiberg själv spelade Linnea, tyvärr har jag inte sett dem, men de ska ha varit fantastiskt bra. Wiberg är alltså verkligen en del av Linnea och det gissar jag har påverkat själva bokens uppbyggnad. Den består inte bara av dagboksanteckningar, utan även av foton (tyvärr jättedåligt återgivna…), serier, inlämningsuppgifter och en del annat.

Mina favoritdelar är det som kallas ”Bevis på tillvarons outgrundliga meningslöshet”. Det är återgivningar av konversationer som Linnea hört och de är verkligen meningslösa, precis så där som det blir när olika personer pratar med varandra, men pratar om olika saker, eller egentligen inte har något att säga. Ryckta ur sitt sammanhang blir det ännu mer absurt.

Det kan kanske även vara kul att veta att titeln helt klart är en blinkning till Fjodor Dostojevskijs lilla bok Anteckningar från källarhålet. 


Linnéa på Solna gymnasiums bibliotek

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: csladmin den 2 oktober 2013