Dagarna 2011-2012

Egentligen ganska beklämmande, men också roligt och viktigt.

Klara Wiksten skriver sin serie i dagboksform. Mycket är det som gör ont i hjärtat men det finns även mycket som får mig att skratta. Det handlar om oändliga promenader runt i Stockholm. Det handlar om ångest, panik och rädslor och vad det gör med en, om när rädslorna tar kontrollen och om att ta kontroll över rädslorna. Hur svårt det kan vara med vardag och bara om helt enkel, vanlig vardag. Vissa vardagssaker är väldigt kul, t ex skriver hon om att hon hjälpte en man med att få upp en låda på cykeln och att "det var roligt att få vara med om något".

Framförallt tycker jag att Klara har rätt när hon skriver att det är viktigt att vara ärlig. Det absolut vanligaste att dela till en betraktande krets genom exempelvis facebook och instagram är en väldigt tillrättalagd bild av verkligheten där bara det fina visas upp. Det kan lätt bli tvingande, och i en serie får Klara mycket riktigt "ritfobi" eftersom hon har börjat tänka på hur hon blir uppfattad och att folk ska lessna på att hon är deppad. Hon funderar på att börja skriva en serie om att hon är en gullig kanin som går på picknick med sina gulliga kompisar och fotar sin mat istället. Det är dock inte seriöst menat och det är skönt. Klara skriver oxå att:"Vet att mina serier jämt är deppiga, men det går inte att göra nåt åt för jag ritar bara som det är och vill bara va ärlig, okej?", och om att trots hur hånat "deppig-tjej-facket" än är vill hon inte skämmas över det mer. Jag kan personligen känna mig rätt så less på tillrättalagda liv. Det här ärliga, ibland jobbiga, men rätt så genialiska är att föredra alla gånger enligt mig!

klarawiksten

En sida ur "Dagarna 2011-2012"