Bångstyriga barn

Klara Dolk har skrivit "Bånstyriga barn: makt, normer och delaktighet i förskolan" och den handlar om jämställdhet och demokrati. Dolk studerar förskolan Bamse och diskuterar i boken genuspedagogik, likabehandling och barns rättigheter. Med barns rättigheter fokuserar hon barns möjligheter att vara med och tycka, tänka och påverka sin vardag.

I boken tar Dolk bland annat upp begreppet demokrati och skriver att begreppets betydelse har förskjutits. Från att ha varit ett mer samhällsorienterat begrepp till att bli ett mer individcentrerat. Man kan se att i skolvärlden under 1990- talet så försvinner frågor om omfördelning och jämlikhet. Fokus är istället på frågor om elevers och föräldrars rätt till inflytande och valfrihet. Förskjutningen syns inte bara i skolan utan i hela vårt samhälle.

Dolk vill lyfta fram att demokrati kan förstås som en möjlighet att förhandla de ramar och normer som konstituerar ett samhälle (eller en förskola), istället för att bara handla om val och beslut inom de ramar som är givna. Dolk ser motstånd, till exempel barns motstånd, som ett inlägg i en demokratisk förhandling. Men Dolk skriver också:

Allt motstånd leder heller inte till ökad demokrati och alla brott mot normer är varken ”bra” eller ”progressiva” ur en demokratisk synvinkel. En demokratisk gemenskap kan dessutom omöjligen innebära att människor hela tiden kan få sin vilja igenom, däremot att deras uttryck tas på allvar och tillåts påverka det som händer – oavsett om de är vuxna eller barn.

Boken handlar om maktrelationen mellan vuxna och barn. Den handlar om hur man kan komplicera det jämställdhetsarbete som sker på många av Sveriges förskolor. Istället för att bara föra över genus- och jämställdhetstankar från vuxna till barn, ställer Dolk frågor hur man skulle kunna göra annorlunda – hur man kan få med barnens tankar, erfarenheter och idéer. Dolk utgår från frågor som: ”Vilka behöver barn bli och vad behöver de göra och uttrycka, för att ses som jämställda av oss vuxna? Hur skulle jämställdhetsarbete kunna se ut som inte enbart utmanar normer om ’kön’ utan också normer om ’barn’ och ’vuxna’?”

Dolks förhoppning med sin bok är att den blir ”ett bidrag till utvecklandet av ett normkritiskt arbete med yngre barn”. Jag tycker man ska läsa boken för att få mer kunskap om barn, förskola och genuspedagogik. Men inte bara. Bokens diskussioner kan föras över på många situationer i vårt samhälle, till exempel arbetsplatsen, skolan, familjen, fotbollsklubben, biblioteket, och man kan med fördel läsa den om man vill fördjupa och/eller hitta nya möjligheter i sitt arbete och tänkande kring jämställdhet och demokrati

Taggar:

Tipsat av: Sofie Samuelsson den 11 september 2013