Att vara jag

Två böcker där känslor får ta plats är Anna Höglunds Om detta talar man endast med kaniner och Att vara jag.

Båda är rikt och vackert illustrerade och texterna på varje uppslag är korta. Formatet påminner om bilderböcker för yngre barn, men båda titlarna riktar sig till tonåringar. I Om detta talar man endast med kaniner är jagberättaren tecknad med en kanins utseende, medan övriga karaktärer är avbildade som människor. Upplevelser av att inte passa in och sökande efter gemenskap och identitet är centralt. Jaget är känslig, rädd och tankfull. ”Vissa dagar är världen så skrämmande att jag inte vågar lyfta blicken från marken. Vad som helst kan hända bara jag går över golvet för att tända lampan.” berättar hen för läsaren. Att vara jag är berättad utifrån en tonårstjejs perspektiv. Att jagberättaren är tjej är av betydelse för skildringen, där utgångspunkten är att ha en tjejkropp och att bli uppfattad och behandlad som tjej av omgivningen. Utifrån det skildras känslor och funderingar kring bland annat kropp, sexualitet, utseende och könsroller. Men att vara tjej är ingen förutsättning för att ha behållning av boken – tvärtom. ”Jag tänker gå till botten med det här. Varför är det så mycket som känns jobbigt med att vara jag? Kommer det inifrån eller utifrån?” lyder baksidestexten.

Om detta talar man endast med kaniner och Att vara jag sätter ord och bild på många stora känslor som kan höra tonåren (och andra år) till. Både text och illustrationer är ganska mörka och dämpade, men rymmer också humor och hopp. Böckerna kan läsas – och gärna samtalas om – från ungefär 12-13 år och uppåt.