Att växa upp med kända föräldrar

Det har på senare år kommit fler många självutlämnande biografier om att vara barn till kända personer, där föräldrarna har kritiserats hårt för sina uppfostringsmetoder.

Jan Myrdals ”Barndom” kom redan 1982 och väckte då stor uppmärksamhet. Hans föräldrar Alva och Gunnar Myrdal utsattes för hård kritik för att bland annat ha varit väldigt mycket frånvarande under hans barndom.

En nutida efterföljare till Jan Myrdal är Hans Falk som med sin roman ”Uppväxt” (2011) skrev om sin och brödernas minst sagt traumatiska uppväxt hos mamman, den uppmärksammade författaren Kerstin Thorvall.

Om Anna Wahlgren, niobarnsmor och författare till den mycket lästa och efterfrågade ”Barnaboken” skriver dottern Felicia Feldt i ”Felicia försvann” (2012). Det är ett mycket svart porträtt av en mamma som missbrukar, som byter partners och som utsätter sina barn för hårda straff.

Den senaste i raden av ”kändisbarns biografier” är Johanna Ekströms ”Om man håller sig i solen” om författarföräldrarna Per Wästberg och Margareta Ekström. Hon skildrar en känslokall uppväxt där svek och dubbelspel dominerade.

Hur förhåller sig biografierna egentligen till sanningen? Ja, vare sig de är sanna eller inte, så är de ändå bra som barndomsskildringar betraktade.