Araben

När drömmar krossas och livet inte blivit som man tänkt sig.

Vi får följa två personer, en ung kvinna och en man som reser genom ett vintervitt Stockholm i två vitt skilda liv. Manen, som kallas Araben, minns tillbaka och inser att drömmen om det nya landet har gått förlorad. Han känner sig mer som ”en avfallsprodukt” utanför samhället. I hemlandet var man någon, här är man ingen, man kan inte uttrycka sig på det nya språket och anses därför lite dum, inte ens utbildningen från hemlandet kan man tillgodoräkna sig. Man tappar all aktning, status. Utöver detta också en ryggsäck fylld av hemska minnen som poppar upp.
Den unga kvinnan, Yasaman, kallas av sina vänner för en svenne-banan-invandrare för hon är så ”lyckad och integrerad”. Hon bor med sin svenska pojkvän och skäms över sin mammas ”iranska” sätt när pojkvännens föräldrar ska komma på middag. Samtidigt känner hon att hon inte riktigt hör hemma någonstans utan fastnat mellan två världar, varken svensk eller iransk.

Bokcirkeln tyckte att det fanns kopplingar till både Kungsgatan och Pojken som läste Jules Verne som vi läst tidigare. Främlingskap och utanförskap, fängelseminnen och situationen för politiska fångar.

Det som kanske var mest slående i berättelsen var beskrivningarna av platser och personer, så levande. De personer som ”Araben” ser när han åker pendeltåg eller vandrar runt på Stockholms gator känns så levande att det är som om man sitter bredvid honom på tåget.

En bra bok som utmanar allas våra fördomar.