Allt som är

Bästa svenska romanen 2014?

”Nu i slutet av året är det en av de romaner som jag minns allra bäst, vilket brukar vara ett gott tecken.”

Så skriver Anna Hallberg om ”Allt som är” i Dagens Nyheter 13 december 2014. Så heter Linn Bursells imponerande debutroman (Ordfront, Stockholm 2014).

Om ensamma, levnadströtta Sara, 23 år, som ”blir anställd för att ta hand om urgamla, elaka Ester som blivit utkastade från dagvården för att hon sprider dålig stämning. Som inte tycker att ens döden är mer spännande än en tallrik filmjölk.” För att citera bokens baksidestext.

Det låter ju inget vidare. Men det är det. En stark berättelse om ensamhet och överlevnad, desperation och livstrots - trots allt. Om hemtjänstens och kärlekens utmarker och gränser. Om de ska dras, i så fall var, varför och av vem? Ung som gammal, det spelar ingen roll, frågan är lika brännande aktuell: vad var, är och förblir viktigast i livet?

Det är ett livet-på-sin-spets-drama för både Sara och Ester. Här finns såväl humor som brutalitet. Inga förskönande krusiduller här inte. Det är rått som livet självt. Det slinker ned. Varken man vill eller ej. Med eller utan svartpeppar och salt. Det är inte frågan om – utan när – någon skriver manus för en pjäs eller film av den här romanen. Om hur sjutton man ska leva, och hur sjutton man ska dö?

Tackar som frågar, allra förudmjukast. 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Johan Rahm den 21 januari 2015