Alla monster måste dö

Om förtryck, monsterfilmer och atomvapenprogram i Nordkorea.

Magnus Bärtås och Fredrik Ekman landar på den enorma och samtidigt ödsliga flygplatsen i Pyongyang i september 2008. Under en dryg vecka vallas de runt av ms Kim och mr Song, tillsammans med tjugo andra européer med oklara motiv. Deras uppmärksamhet riktas mot monument över Nordkoreas militära storhet och ledarnas milda rådighet. De går på världens största arena, Första Maj-stadion, och bevittnar Arirang-spelet som detta år heter "Prosoper Ye Motherland".  30 000 skolpojkar med en bunt ark i händerna bildar en enorm, levande skärm, varje pojke en pixel i den jättelika bilden.
 
Men vad pågår egentligen bakom den nästan hermetiskt tillslutna Potemkinkulissen? Bärtås och Ekman läser avhoppares vittnesmål, de försöker få guiderna att försäga sig genom att prata om kläder och frisyrer. De studerar också den nordkoreanska filmen. Klanen Kim har i flera generationer varit övertygad om att just filmmediet är det absolut effektivaste sättet att manipulera ett folk, det bästa sättet att tala till dess känsla. Och den nordkoreanska monsterfilmen utvecklas parallellt med atombomben – den föds i Hollywood och den etablerar sig på nittiotalet, precis som bomben, i Pyongyang.

Magnus Bärtås är konstnär och Fredrik Ekman musikdramatiker och skribent. Tillsammans har de skrivit flera böcker - en av de mest omtalade är Orienterarsjukan och andra berättelser (2001), om relationen mellan vetenskap och galenskap, fiktion och verklighet, människa och djur.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Daniela Floman den 11 april 2019